Dina ögon fyller i de ord du inte sagt högt. Psykologiboken ligger uppslagen brevid mig, pärmen söndrig och sidorna nötta. Jag vet så mycket mer om dig än vad du tror. Förstår innebörden av ditt höjda ögonbryn, ditt flin och dina retsamma blickar.

Dem säger att du är smidig och hemlighetsfull men jag ser vartenda steg du tar. Jag ser dig snubbla och jag ser dig falla. Jag såg förbi den där fasaden för längesedan. Har alltid läst dig som en öppen bok, sett tankarna bakom dina drag och förstått strategin bakom din charm. Komplimangerna som du fällt tjej efter tjej med ringer som varningssignaler i mina öron. Du kan aldrig få mig, för jag vet dina hemligheter, vet att du inte är förmer än någon annan kille här i stan. Du har varit ensam, precis som oss andra. Du har varit töntig, precis som oss andra. Du har varit gänglig och finnig precis som oss andra.

Du kan försöka att sudda ut ditt förflutna, men det är nästintill omöjligt eftersom beviset ligger i min byrlåda, beviset i form av en bunt med slitna skolkataloger från min skoltid, och likaså din...